Dagen då jag blev misshandlad, rånad och våldtagen av Robert Broberg
Jag är trött på alkohol. Drack både i går och i förrgår, hade inte speciellt roligt men var fullkomligt invalid hela dagen i dag och orkade inte gå ur sängen förrän jag blev mutad med kakor. Och till och med då var jag inte mitt vanliga sprudlande energiska jag utan en hänging alkoholskadad spillra av mig själv. Det är priset man får betala för ingenting. Jag vill INTE gå ut i morgon.
Super-knüller
Ja jag vet att ingen av er sorglösa nätsurfare läser detta. Som alltid är jag mäkta impopulär. Hoppas att min mamma skickar mina ... büchen. Det är min dröm att läsa David Sedaris just nu.
Hejda sorglösa nätsurfare.
/DDR
Helvetesbingo!
Enligt bingomanualen ovan har jag ungefär åtta helvetespoäng. Det är svårt att veta; vad räknas som en tjuv t.ex.? En gång snodde jag en kajalpenna eftersom jag inte orkade köa, vet inte om det gör mig värdig att brinna i helvetet. Men det är i och för sig okej i vilket fall, eftersom jag är en lögnare, en hädare, en ateist, en (oentusiastisk) masturbator ... och vad mer? En drunkard har jag varit då och då, liksom en pot smoker. En hycklare är väl de flesta. Så det ser bra ut, det blir nog lite brinnande i helvetet trots allt. Kan man tillåta sig att vara hoppfull? Jag tror det!
Förresten:
Get fat or die tryin'
Sen jag kom hem i ... förrgår har jag mest ätit, kollat på teve och känt mig gammal. Det kommer en massa oväsen från stan, folk som blåser i visselpipor och skriker obegåvade ramsor - ljudet av STUDENTEN. Av nån anledning hör man alltihop mycket tydligt från vår lägenhet, t.o.m. om någon rektor håller tal vid kyrkan som ligger 200 meter härifrån (jag är värdelös på att uppskatta avstånd so don't quote me on this).* Förr i tiden (alltså för två år sen) kunde jag se på studenter med en sorts ovanlig youngster-disdain, på svenska pubertal avsmak, men om jag uttalar mig negativt om studenten från och med nu kommer folk att säga: "Det är bara för att du är gammal å bitter hehe". Vilket jag inte ÄR. Men jag känner mig passé med tanke på hur fort det gått sen min student förra året och hur lite av värde jag gjort under det här året. Jag visste dessutom alltid att jag skulle känna så. How predictable.
När jag inte kollar på Ellen Degeneres eller äter rostat bröd köper jag saker helt utan glädje, sånt som jag förmodligen behöver men som suger att behöva lägga pengar på. Det känns fullkomligt overkligt att jag ska flytta på söndag, och nervöst. Jag har inte ens rört vid tyskaböckerna jag lånat för det gör allting till ett sånt konkrekt PROJEKT och jag hatar att börja från början.
I går hade jag f.ö. Brideshead Revisited-marathon förutom att jag bara orkade med fyra avsnitt. Det verkar handla mest om Sebastians alkoholproblem och att hans familj är rik och katolsk. OK.
*Nästa dag på Aftonbladets förstasida: "LISA: DOMKYRKAN LIGGER 200 M FRÅN VÅR LÄGENHET".
Arg ungdom kräver: "Ge oss sommarjobb!"
"Ge oss sommarjobb" är väl talande nog, men att bara skriva "SOMMARJOBB" liknar mer Tourettes. Graffiti-Tourettes. (Jag skulle kunna skriva "graffar-Tourettes" men jag är trots allt inte Jesper i min gamla klass.)
Om jag inte bestämt mig för att åka till Berlin istället för att jobba skulle jag förmodligen gjort likadant. Det är inte som att jag kan skaffa jobb på egen hand. Förresten vill jag inte ha ett jobb? Jag skulle kunna skriva "GE MIG INTE SOMMARJOBB", men det vore onödigt eftersom det redan är alla arbetsgivares policy att inte anställa mig.
Ångest, ångest är min arvedel! mvh Pär
Jag, en svenne, skriver hemtenta om Pär Lagerkvist. Det verkar som att min lärare har något emot Pär Lagerkvist, för hon pratar irriterat om hans tendens till ångestfylla utrop etc. Dessutom brukade litteraturlistan bestå nästan uteslutande av Pär Lagerkvist tydligen. Men jag gillar Pär Lagerkvist, av ungefär tre anledningar:
Jag läste "Gäst hos verkligheten" i gymnasiet och den var ganska bra, inte minst titeln.
På en teaterlektion i ettan deklamerade jag "Främlingen" med död röst och stelt kroppsspråk, och efteråt kändes det som att jag hade en skamfylld men oundviklig relation till dikten.
Lagerkvist kommer från Växjö och är uppvuxen i det gamla stationshuset. Det här är utan tvekan den tattigaste anledningen, men i alla fall; om han levde nu skulle jag utan att ljuga kunna säga inte "Jag vet var du bor!" men i alla fall "Jag vet var du har bott och jag har bott på praktiskt taget samma ställe!" Eller liknande.
Dessutom är det svårt att hitta en mer tilltalande svårmodig person. Jag har hört att han var en bitch och det ser man ju nästan på bilden. Det där med ångestfyllda utrop är förresten inte riktigt sant, han är väldigt elegant i sin ångest.
Besvikelser
Det som gäller är att man skall vara vid Blackebergs tunnelbanestation vid 17.00 (Kan man inte komma förens senare fungerar det fram till 18.30). Det kommer stå en person som visar vägen till inspelningsplatse vid utgången i Blackeberg. Man ska ha på sig svarta/mörka kläder och annars bara ha med sig ett gott humör!
Varför missade jag detta? Jag trodde det var mitt öde att vara med i en Adam Tensta-video. Livet är meningslöst och självmord känns oundvikligt. Förresten blev jag just ägd av campusbutiken och kan se mig om i helvetet efter pengar för min kurslitteratur. Jag får provision, campusbutiken får hårdvalutan. Om böckerna öht säljs förstås, annars blir jag stämd eller liknande.
Hipsterambitioner
Det börjar oroa mig att jag inte har någon som helst hipster-cred. På ytan verkar det väldigt enkelt att vara en hipster; man köper ett par oförskämt tajta byxor, en tröja med något lätt psykedeliskt tryck, en extremt stor och säckig jacka (själva använder de alltid utan undantag ordet oversize) och lägger sig till med någon endearingly nördig vana som i själva verket inte är nördig utan cool. Är man en mansperson kan en konstnärlig skäggväxt och en felaktig föreställning om att man kan spela gitarr vara på sin plats. And that's that, GRATTIS, modebloggare kommer oundvikligen att fota dig när du festar.
Jag blir nästan sur när jag tänker på vilken gigantisk räkmacka en massa tråkiga personer seglar runt på. De får t.o.m. DJ:a, något jag med min briljanta smak länge velat göra. Hur svårt kan det vara? Det är bara att ... lägga i skivan ... och trycka på play? Här är några av de låtar jag kommer att spela som hipster-DJ med ironisk huvudbonad:
New Order - Vanishing Point
M.I.A. - Galang
OMD - Enola Gay
The Orb - Little Fluffy Clouds
The Beat - Twist & Crawl Dub
Disco Dancer - Jimmy, adja
D.A.F. - Kebab Traume
Suicide - Keep Your Dreams
Å andra sidan gillar jag så många bra låtar som inte går att dansa till; jag skulle kunna anordna en klubbafton som heter ALLA LÅTAR SOM LISA TYCKER ÄR BRA ÄVEN OM ALLA INTE GÅR ATT DANSA TILL. DJ: LISA. Jag föreställer mig 200 töntar som sitter tryckta mot väggen, diskret stampar takten och försöker undvika att titta på varandra. My kind of crowd.
-
I natt drömde jag att jag var Spice Girls sjätte medlem, Awkward Spice.
Måttliga tanten
När jag satt på en bänk utanför universitetet och kastade i mig mackor i samma hastighet som en bulimiker (eftersom jag var väldigt hungrig) satt en tant bredvid mig och rökte en cigarett. Hon var mycket tunn fast med lite fladder här och där och djupa rynkor i pannan och under ögonen. Jag tänkte att cigaretten förmodligen var hennes lunch. "Så förståndigt", tänkte jag. "Så måttligt!" Hon kommer kanske dö en utdragen cancerdöd men fram tills dess kommer hon att vara tunn och ogirig. Under min korta rökperiod i gymnasiet blev jag alltid glad över att se gamlingar röka, eftersom det betydde att jag kunde fortsätta göra det i flera decennier till utan att bli sjuk. Sen slutade jag i alla fall eftersom jag är för paranoid. Det var nån komiker som fick frågan om varför han röker och svarade: "I'm not a quitter." Well, I am. En smutsig, feg icke-rökare.
*
Jesus Kristus, varför kan jag inte skriva uppsats utan att bli antingen Carl Bildt eller Kristina Lugn. Jag kan inte hålla det på en normal nivå, det blir antingen byråkratiskt och korrekt eller sentimentalt och abstrakt. Även om det handlar om, säg, Uruguays huvudstad, Montevideo.* Vad jag åstadkommit hittills: en halv ytterst obegriplig och oakademisk paragraf uppsats. Inköp av kaffe och choklad. Kollande av mail, etc. Ett haketinlägg. Byte av dator eftersom jag råkade trycka in en konstig knapp på den förra. Jag svär det gick mycket bättre igår!!!!!!
*det handlar alltså inte om Uruguays huvudstad, Montevideo
10 anledningar att inte åka på festival i sommar (eller någonsin):
Siestafestivalen förra året, jag med moloket ansiksuttryck i bakgrunden.
1. Du kommer tappa bort din mp3-spelare och det kommer inte att vara värt det. Om du inte tappar bort din mp3-spelare kommer du att tappa bort något annat.
2. Ditt tält kommer efter bara någon timme lukta fuktigt bröd och andra sorters ofräscha matvaror. Det kommer vara kvavt när du går och lägger dig och outhärdligt varmt när du vaknar. Börjar det regna (vilket det nästan alltid gör) kommer det att bli lerigt och fuktigt.
3. Personerna du är där med kommer att bli nostalgiska och säga att "detta är en del av festivalupplevelsen!" Det verkar inte ha gått upp för dem att det är detta som är festivalupplevelsen; värme, kyla, fukt, gegga, smuts och ofräschhet.
4. Festivaler omges av en speciell kultur där man bor i "camps" och har en egen flagga. Minst ett av campen kommer alltid att heta MEIN CAMP. Minst tjugo av campen kommer att ha en flagga där alla de tältande skrivit sina namn omgivna av smileys och hjärtan. Ståndet där du motvilligt köper din mat kommer att heta KRUBB-A-DUB.
5. "Toaletterna" och "tvålen" på "toaletterna". Istället för att duscha och vara ren kan du vara smutsig och lukta kemikalier om händerna. Grattis.
6. Du kommer att börja dricka en stund efter att du vaknat och börja må illa nån gång på eftermiddagen. Det kommer vara omöjligt att vara full hela tiden, tyvärr. Det är mycket mer troligt att du spyr och mår dåligt. När du går och lägger dig i hopp om att må bättre nästa dag kommer du inte att kunna somna, eftersom några barbröstade 25-åriga män i vikingahjälmar springer runt ditt tält och skrålar en finstämd liten visa om en ovanligt stor kuk. Och när du säger åt dem att vara tysta kommer de inte att vara det eftersom det är festival, dvs de barbröstade 25-åriga vikingaklädda männens officiella högtid.
7. Om du har vit hud så kommer den att bli röd.
8. Det finns en föreställning om att man åker på festival pga musiken. Det kanske man gör också, om man gillar skånsk hip-hop och reggae. Annars åker man dit för att umgås och dricka alkohol, vad gäller musiken väljer man de konserter som verkar minst dåliga. Att vara full är ingen fördel utan en förutsättning för att klara av en timmes konsert med Promoe eller Timbuktu. Och om man skulle råka hitta en artist man gillar är ljudet för dåligt eller publiken för irriterande för att man ska kunna enjoy it. Eller så mår man illa. Eller så har man langosfett över hela kroppen. DET ÄR ALLTID NÅT SOM ÄR FEL.
9. Det sägs att medelåldern på festivaler brukar ligga kring 17 men de besökare som utmärker sig är 15- och 16-åringarna med sina färgglada bärbara bandspelare som spelar Laakso och Kristian Anttila. Man vill säga åt dem att skärpa sig men är för upptagen med att känna sig gammal och bitter. Resten av besökarna är hipsters, och är de inte hipsters så har de dreads, och har de inte dreads så har de vikingahjälmar.
10. Eftersom alla festivalbesökare är där för att ha en Upplevelse finns det inget utrymme för tristess. Även om allting suger kommer ingen att erkänna det utom du. Du kommer att vara helt ensam i ditt lidande.
Hela högen 50 kr
Något dåligt har hänt ... jag tror jag måste sluta identifiera mig som en "sympatisk" person. På många sätt är jag motsatsen. Eller så är jag bara lågmält sympatisk, sympatisk inombords, inte in your face sympatisk ... jag försöker inte tvinga på någon min sympatiskhet!
Småsaker bara fortsätter göra mig förbannad. Förmodligen är det inte meningen att jag ska bo med andra, speciellt inte personer jag inte känner så väl för jag irriterar mig på allt de gör. T.ex. att de äter mackor med bara lök på och slänger i sig en vidrig stinkande knallrosa yoghurthybrid ur minimala plastburkar när jag försöker äta min respektabla fräscha fräschörfrukost. Men jag kan inte vara otrevlig mot dem eftersom de inte är min mamma, så var ska jag göra av min omotiverade ilska? Jag antar att jag ignorerar den som vanligt. There you go, en vinnande taktik. Har fungerat i alla tider. Förresten, en till person flyttar hit på söndag. När hon var här i förrgår försökte jag vara normal och skämtade om cykelförrådet ... det blir intressant att se hur långt tid det tar innan hon förstår att jag är en fascist.
I eftermiddags rensade jag bland mina böcker och valde vilka jag ska sälja till antikvariat, vilka jag ska sälja till campusbutiken och vilka jag ska sälja till Ryska Anti-Sverige, Pro-Atombombsföreningen. NEJ, SKÄMT ÅSIDO! Här är antikvariathögen:
... Den ser större ut i verkligheten. Tror förresten inte jag kommer kunna sälja de fyra böckerna i botten av högen eftersom de är tattiga Expressenutgåvor. Det roliga är att jag fick nästan alla de här böckerna av min moster för ett halvår sen och nu säljer jag dem.
Flera av dem har jag inte ens öppnat.
Jag har verkligen sinne för affärer.
Ibland undrar jag var mitt intresse för böcker kommer ifrån. Jag tror jag gillar läsning eftersom det är en ensam, tyst och kravlös aktivitet. Som att sova, fast roligare. Om jag varit mer utåtriktad skulle jag nog inte behövt böcker på samma sätt. Kanske skulle jag läsa för att kunna hävda mig i diskussioner och visa vilken smartjävel jag är. Säkert skulle jag varit sån om jag var en kille. Nej, om jag varit en kille skulle jag spelat onlinespel och odlat min akne; jag skulle inte haft tid att läsa. Om jag fötts som kille skulle jag förresten hetat Nils! Bara det vore ju en social dödsdom.
En gång på litteraturkunskapen i gymnasiet höll jag en lång spontan monolog om läsning. Det kändes lite som att jag var ett CP, men också som att jag var smart.
Sol-Britt
Jag och Miriam repeterade Sol-Britt i går. Woz fun. Faktiskt känner jag mig både som Sol-Britt och inte som Sol-Britt. Kan definitivt se mig själv som gammal, vithårig, obehaglig, bitter och våldsbenägen men kanske inte som psykopat. Har svårt att förstå mig på psykopater, det är ju inte som att jag sitter här och är Leif GW Persson, expert på the workings of a criminal mind och producent av överflödiga kriminalromaner. (En av Leif GW Perssons böcker utspelar sig faktiskt i mitt gamla kvarter fast jag vill fortfarande inte läsa'n.) Gud, varför skriver jag om Leif GW!!! Det är tredje gången jag skriver hans namn i det här inlägget.
Istället ska jag skriva om mina svåra menssmärtor. De var svåra helt enkelt. Sen tog jag en Ipren och blev förbluffad över hur effektivt läkemedel faktiskt fungerar!
Om bara några veckor flyttar jag till Berlin ... EXCITING.
/Majvor
Bigfoot strikes again
Egentligen borde jag pluggat i dag men blev så trött på att sitta still att jag åkte in till stan istället. Jag har en fet lista över kläder och accessoarer som jag faktiskt i ärlighetens namn behöver. Den är lite intimiderande, jag vet inte vad jag ska leta efter först och det är ju omöjligt att ta allt på en gång. Först gick jag till en skoaffär. Alla skor som fanns i min storlek (ca 5-10% av det totala utbudet) var i vanlig ordning MOTBJUDANDE. För några år sen kunde jag ha obscent fula skor på fötterna utan att bry mig men nu! Går det inte längre. Hittade ett par som var relativt festliga (det är det jag behöver, festliga skor! festskor! ) men de hade respektingivande klack. Kan jag gå med klack? Är jag en person som skulle kunna bära potentiellt jävligt obekväma skor? Min enda erfarenhet av klackskor är från studentbalen och studenten (LOL SVENNE). Jag hade likadana skor som min kompis och hon kunde gå i dem. Själv var jag tvungen att ta av dem med jämna mellanrum eftersom jag inte var van vid bristen på direktkontakt fotsula-mark, och dessutom skar banden in i min fot. När jag var tillräckligt full för att betrakta skorna som en livsfara la jag ner dem i väskan och gick barfota. Nästa dag var mina fotsulor kolsvarta och hade små intressanta sår. Smutsen gick inte bort när jag tvättade, den var helt ingrodd.
Nåväl...
Vad är det för ett missfoster som kommit på att FOLK MED STORA FÖTTER VILL HA FULA SKOR! NU TILLVERKAR VI DE FULASTE SKOR VI KAN! BARA DET ALLRA MEST GROTESKA ÄR GOTT NOG ÅT DE HÄR STORFOTADE JÄVLARNA! VI MÅSTE TÄNKA PÅ MÅLGRUPPEN, TROR NI DE VILL HA NÅT ANNAT ÄN MONSTRUÖST MOTBJUDANDE SKOR? NEJ, SJÄLVKLART INTE! FINA SKOR! ÄR DU DUM I HUVET! SÅNT ÄR FÖR FOLK MED NORMALSTORA FÖTTER! (Jag vet nog vilka det är, det är The Kvinnor Borde Ha Pimpinetta Fötter i Hundra Procent av Fallen Association AKA Patriarkatet.)
Det ironiska är att jag är en storlek från att kunna ha de "vanliga" skorna. Det är bittert. I dag i affären hörde jag följande samtal mellan två kvinnor med stora födder:
- Varför måste alla stora skor vara så fula och tantiga?
- Det är för att det finns sån liten produktion.
What.
